Hoppsan!
HAHAHA! Måste bara dela med mig av en himla rolig grej!
För ca. 30 minuter sedan kom jag ur badet och stället mig i hallen för att torka mitt hår och dra på mig ett nattlinne, då hör jag något som låter väldigt spöklikt och läskigt (inte för att jag någonsin hört ett spöke, men.. Ändå) ni vet sådär "blåsigt".
Lite förskräckt ropar jag på Dennis och ber honom komma och lyssna, och där står vi helt knäpptysta i hallen och lyssnar på detta, mycket konstiga, ljud. Dennis smyger sakta fram till dörren och trycker örat mot den i två sekunder innan han brister ut i ett skratt. Jag blir lite irriterad över att han skrattar, ser frågande på honom och utbrister lite oroligt "vad?!" och då ser han på mig med ett stort flin och säger "Det är någon som har somnat i våran trapp och ligger och snarkar! hahahah!" Jag tyckte dock inte det var lika roligt, jag menar.. vem vill ha en främling ligga och snarka alldeles intill din dörr? Så att det dessutom hörs in? Inte jag iallafall.
Ca 20 minuter senare så hör jag några tunga steg i trapphuset och jag springer fort till dörren (nyfiken som jag är) och kikar ut genom titthålet och ser en stor biffig kille i skinnjacka säga "öj, hörru *killen* hur är det med dig egentligen? Hörru.. Här kan du inte ligga.." *killen* ligger bara och vrider sig besvärat på det hårda betonggolvet och får inte ur sig något mer än "wääööhhh..ööhe" Och då suckar den biffiga killen och tittar på sin vän som ligger hjälplöst däckad på betonggolvet med sina husnycklar bredvid sig.
"Biffen" tar upp nycklarna och säger "Jaja, jag får väl bära dig då" öppnar dörren och ska precis släpa in *killen* i sin lägenhet då lampan i trapphuset slocknar, jag hör ännu en suck och det nästa jag ser är "Biffen" stå och hålla *killen* i famnen och sträcka sig så mycket efter lamp-knappen att han nästan håller på att ramla omkull. Han tar tag i *killen* och släpar in honom i *killens* lägenhet och lägger *killen* i sin säng (*killens* ytterdörr stod öppen så jag kunde forfarande se allt) och efter någon sekund ser jag *killen* komma stapplandes ut ur sovrummet viftandes med armarna och ropa något som lät ungefär som "WÄÄÄHHÄÖÖÖÖSSHH.. JASGF VSHIILL INFEEE!!!" och efter kommer "Biffen" springandes och fångar *killen* precis innan han faller till marken igen. Men den här gången stänger han ytterdörren efter sig. Hahaha.. åh, jag fick verkligen hålla mig för att inte skratta där. En del av mig hade bara lust att gå ut dit och hjälpa "Biffen". Men hur skulle det sett ut? Om jag kom ut klockan 2 på natten, i nattlinne och håret inlindat i en handuk på huvudet. Hmm?
Det var alltså min granne som hade däckat utanför hans dörr och för att inte avslöja hans namn så skriver jag *killen* istället för namnet. Biffen vet jag inte namnet på, alltså kallar jag honom för "Biffen" ^^.
Hysteriskt roligt! :P Tur att han har snälla kompisar.
För ca. 30 minuter sedan kom jag ur badet och stället mig i hallen för att torka mitt hår och dra på mig ett nattlinne, då hör jag något som låter väldigt spöklikt och läskigt (inte för att jag någonsin hört ett spöke, men.. Ändå) ni vet sådär "blåsigt".
Lite förskräckt ropar jag på Dennis och ber honom komma och lyssna, och där står vi helt knäpptysta i hallen och lyssnar på detta, mycket konstiga, ljud. Dennis smyger sakta fram till dörren och trycker örat mot den i två sekunder innan han brister ut i ett skratt. Jag blir lite irriterad över att han skrattar, ser frågande på honom och utbrister lite oroligt "vad?!" och då ser han på mig med ett stort flin och säger "Det är någon som har somnat i våran trapp och ligger och snarkar! hahahah!" Jag tyckte dock inte det var lika roligt, jag menar.. vem vill ha en främling ligga och snarka alldeles intill din dörr? Så att det dessutom hörs in? Inte jag iallafall.
Ca 20 minuter senare så hör jag några tunga steg i trapphuset och jag springer fort till dörren (nyfiken som jag är) och kikar ut genom titthålet och ser en stor biffig kille i skinnjacka säga "öj, hörru *killen* hur är det med dig egentligen? Hörru.. Här kan du inte ligga.." *killen* ligger bara och vrider sig besvärat på det hårda betonggolvet och får inte ur sig något mer än "wääööhhh..ööhe" Och då suckar den biffiga killen och tittar på sin vän som ligger hjälplöst däckad på betonggolvet med sina husnycklar bredvid sig.
"Biffen" tar upp nycklarna och säger "Jaja, jag får väl bära dig då" öppnar dörren och ska precis släpa in *killen* i sin lägenhet då lampan i trapphuset slocknar, jag hör ännu en suck och det nästa jag ser är "Biffen" stå och hålla *killen* i famnen och sträcka sig så mycket efter lamp-knappen att han nästan håller på att ramla omkull. Han tar tag i *killen* och släpar in honom i *killens* lägenhet och lägger *killen* i sin säng (*killens* ytterdörr stod öppen så jag kunde forfarande se allt) och efter någon sekund ser jag *killen* komma stapplandes ut ur sovrummet viftandes med armarna och ropa något som lät ungefär som "WÄÄÄHHÄÖÖÖÖSSHH.. JASGF VSHIILL INFEEE!!!" och efter kommer "Biffen" springandes och fångar *killen* precis innan han faller till marken igen. Men den här gången stänger han ytterdörren efter sig. Hahaha.. åh, jag fick verkligen hålla mig för att inte skratta där. En del av mig hade bara lust att gå ut dit och hjälpa "Biffen". Men hur skulle det sett ut? Om jag kom ut klockan 2 på natten, i nattlinne och håret inlindat i en handuk på huvudet. Hmm?
Det var alltså min granne som hade däckat utanför hans dörr och för att inte avslöja hans namn så skriver jag *killen* istället för namnet. Biffen vet jag inte namnet på, alltså kallar jag honom för "Biffen" ^^.
Hysteriskt roligt! :P Tur att han har snälla kompisar.
Kommentarer
Trackback
